Tålamodets sten av
I det Afghanistan där en icke-talibansk regering helt nyligen övervägde att befästa stening till döds för äktenskapsbrott i konstitutionen, sitter en ung kvinna och baddar en äldre mans panna med ett fuktigt tygstycke. Utanför huset härjar kriget, kraftiga explosioner får möblerna i rummet att skaka. Ringar sprider sig på vattenytan i den skål i vilken kvinnan – hon får aldrig något namn – doppar sin trasa.
Boken är den stram och nedtonad. Det är inte precis något lyxliv som utspelar sig i de rum där kvinnan tar hand om sina döttrar och sköter om sin sårade man. Han har en kula i nacken och ligger orörlig på en madrass på golvet. Hon tvättar honom och ser till att han får sockerlösning via en plastslang ner i svalget. Men framför allt pratar hon med honom. Hela tiden.
För döva öron, kan man tycka. Men för henne fungerar han som en tålamodets terapeutiska sten, ett dött föremål som absorberar alla hennes bekännelser och klagomål, och som på så sätt gör henne renare och friare. Och hon blir allt frispråkigare, berättar om hur hon har upplevt hans okänslighet, ointresse och förtryck. Hon berättar om sex, sina upplevelser och tankar; hon börjar ta emot en ung älskare, till en början mot betalning. Livet är inte enkelt. Men hur slutar den hmmm förstår inte riktigt än. Efter bokcirkeln är jag kanske lite klokare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar