När jag äntligen tar tag i mig själv, äter bättre, slutar röka, och bara väntar på att kortisonet i foten ska göra nytta. Vad händer, jag blir sämre... Ondare och svårt att gå. Det var då själva f-n.
månadens utmaning är 30 minuter 15 gånger dvs. varannan dag. Skulle vara precis lagom om jag inte hade så ont. Jag har ju börjat på Actic igen, vilket innebär att man bara längtar efter att få köra igång. Blir liksom inte samma om man inte kan göra någonting med fötterna.
Nog om detta Tjejer 16 kom tvåa på DM. Mycket starkt gjort. 1-2 är inte fy skam. Motståndarlaget måste haft en övertro på sig själva när man har med sig guldhjälmar. Lite skumpa känns helt ok men hattar....
I helgen har jag varit i Nyköping och hjälpt till på släktforskardagarna. Riktigt roligt med så många släktforskare på samma ställe 3500 stycken kom det på lördagen. Var ju vissa saker som Nyköping inte skötte så bra. Här har Umeå straffspark för att kunna göra saker och ting bättre. Kön till insläppet var jättelång och bara två kassor öppna. De fick öppna två till akut. Tre dörrar två insläpp i varje. En kontant och en kort. Hur svårt kan det vara. Maten var det heller ingen som hade tänkt på eller åtminstone inte planerat . Besökare och utställare i samma matsal och samma Kö. Jag och Åsa kom precis innan folket strömmade till. Efter det så var kön lååååång. Samma till kafét. Där var det orimligt dyrt. 45 kr för en toast 20 spänn för en burk dricka. Nästan löjligt dyrt.
Men släktforskardagarna är för ofta varje år är inte nödvändigt. Nu dröjer det i alla fall tills jag åker nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar